Historien om Emma för min del, började redan hösten 2006.
Jag hade växt ur min favoritshettis, och det fanns inga andra
hästar på ridskolan, jag gillade. Klart jag drömde om en egen häst,
men jag visste att det inte fanns en chans jag skulle få en egen häst
för mamma och pappa, men drömma kan man ju..
Det var en nära vän till mig, Mimmi, som berättade att hon vet om en
liten ponny på ridskolan i Vörå, som inte riktigt fungerar på lektionerna.. Hon var allmänt bråkig och sur, och väldigt stark och pigg.
Jag tyckte det lät rätt spännande, och vi åkte dit och kollade.
Emma i sin box vid Rasmusbacken
Minns inte riktigt vad jag gjorde de första gångerna jag såg/red emma,
men jag minns att vi for i terräng med en annan tjej och hennes häst,
och Emma var knäpp! Drog iväg och allt, vi kunde knappt trava..
Kom ihåg att jag var en liten, rädd ridskoletjej på denhär tiden, en riktig nybörjare!
Detta var ju flera månader innan Emma blev tillsalu, så jag började ju bearbeta mamma
och pappa där hemma.. En dag när vi varit till Vasa fick jag övertalat dem att åka
via stallet i Vörå, så de skulle få se ponnyn jag konstigt nog förälskat mig i,
och tro det eller ej, Mamma blev också kär!
Min raggiga ponny i hagen i Vörå..
På något omöjligt sätt ökade faktist chansen till att Emma en dag skulle bli min,
jag red henne några gånger till, vi startade också en hopptävling i Vörå, på 40cm
har jag för mig, varav emma siktade på första bästa hinder för att sen springa förbi,
hennes specialitet visade det sig.
Vi provred henne också en gång officiellt, med Emmas ägare på plats, samt jag, mamma,
pappa och min brors fru, Anki, som också rider. Anki provade också Emma.
provridningen. Ser ni vem som värmer bettet, om inte min mamma!?
Provridning, jätteproffsigt eller hur?
Vi veterinärbesiktade henne, och hon gick egenom utan anmärkning.
På veterinärsbesiktingen red jag henne också.. Jättevackert eller hur?
Och den första Maj stod jag som ägare på korsningsponnyn Honey's Emma.
*Honey's Emma*
Sto
Född 1992
128cm
Korsning 50%welsh, 25%russ och 25% fjording.
Det var ingen lätt resa att få med sig henne hem. Jag hade med mig min ridlärare
Riikka, som kom med som chaufför åt oss. Emma som är mycket svårlastad,
blev intvingad i transporten med en stryprem runt nacken, och hon drogs halvliggandes in
i transporten. Såklart inget vi hade velat. Tårarna rann för både mig och Riikka på vägen hem.
Vi började vår resa, och jag red runt lite i padocken för det mesta. Var i terräng några
gånger, med säkra hästar, så jag fick sikta på rumpan om hon stack.
En kort film från en av de första ridpassen här hemma.
Emma var ju aldrig någon dressyrponny, utan vi satsade på hoppningen
enda från början.
Andra hoppningen!
Första tävlingen här hemma, blev en "fälttävlan" haha! For en mini-klass,
med 50cm's hinder har jag för mig!
Tiden gick, och vi tränade en del. Gled runt på 50-60cms banor under sommaren.
Vi tog henne hem på bete, och hade henne hos Enina, som hade ponnyn Dantte då.
Vi fick lastat henne direkt då vi åkte dit, genom att lura henne med en handuk runt ögonen!
Värre blev det när vi skulle hem, vi lastade i 3 timmar utan resultat, och det slutade med
att jag RED henne tillbaka till Nykarleby, endast 26kilometer..
Hösten 2007 var vi på en hoppträning för Johanna Harju.
Emma var lite motvillig, men hoppade snällt studsen. Johanna såg att nått var fel, och bad
oss avbryta. Inte många tränare som är sådär observanta, för emma haltade ju inte
eller nått. Men Johanna hade rätt, Emma hade fått en rätt allvarlig skada i gaffelsenan.
veterinären sa att det var tur vi upptäckt det såpass tidigt, för då var det större chanser Emma
skulle bli helt återställd. Emma stod i sjukhagen, utan någonsomhelst ridning i 2 månader. Som tur var är ju min mamma fysioterapeut, så hon behandlade Emma med ultraljud väldigt ofta!
Vi köpte Back on tracks Emma hade på sig om nätterna, och kylade frambenet 2 gånger om dagen.
Och vi fick bra besked av veterinären, det hade läkt jättebra, och vi fick börja skritta igen i Oktober,
tror jag det var. Tack vare Johanna Harjus öga, så kunde vi vara på hoppbanan igen i början av 2008!
'
Här är från första hoppträningen efter skadan. Pigg ponni trots pelhamet..
2008 blev egentligen en vändpunkt för oss, och det var då Emma blev så säker.
Vi startade vår första 80 bana, var vi vägrade ut oss på kombinationen, men jag
var ÖVERLYCKLIG. Oxrarna i en 80-bana är ändå rätt stora åt en B-ponny.
70cm uppvärmningsklass och 80cm. Haha, hon var så jävla SÖT på prisutdelningen! :')
Sommaren kom emot, och vi startade NURKs regionfälttävlan på hösten.
Nolla resultat, och en 5e placering tror jag det vart!
Här är min absoluta favoritfilm med Emma, har nog sett den 50 gånger åtminstone..
Hösten 2008/våren 2009 hann vi starta 2st 90cm's banor, samt på halloweenhoppet 08
startade vi Joker-klassen , som är 80-100cm.
Här är en av våra sista tävlingar ihop, i Februari 2009. Emma såldes 1 April 2009.
Kommentera gärna detta låånga inlägg om Emma, fråga på bara om ni undrar nått! :)
Vår fina fina Emma! Så underbart att hon fick ett sånt bra liv hos dig! Saknar henne så. Sitter på bussen till jobbet och tårarna rinner :D hoppas verkligen att hon har det bra där hon är nu.
Hon är verkligen ponnyn full av hyss och bus. Ojoj vad vi har haft många duster med henne. En tjej full av egen vilja är vad hon är :)
Så kul att läsa! Har sett de flesta videorna du har laddat upp och kan bara konstatera att ni var som gjorda för varandra :) Även om hon har det bra där hon finns nu så tror jag ändå inte att det slår tiden hon var med dig, det var något väldigt speciellt. Varför sålde du henne? Även om ponnyåldern är förbi hade ni kunnat ha en fortsatt fin tid tillsammans :) Men har du någon ny häst nu eller planer på ett nytt hästköp? :) Lycka till i fortsättningen! :)
2012-04-13 @ 14:28:15
Postat av: Josefin Back
Emma sålde jag mest pga att jag var svag för andras åsikter : "Borde du inte köpa större häst?" "Det är djurplågeri att hoppa när du är så stor" osvosv.
Emma blev ändå 17 år, och jag kände om hon någonsin ska säljas kanske det var dags, dock har jag idag tankar på att köpa tillbaka henne, om hennes nutida ägare skulle kunna tänka sig att sälja. - Josefin
